Snabbanalys inför Sverige mot Nederländerna: Allt att vinna för Sverige

Efter den FEMomenala segern mot Tunisien i premiären och Speedway-siffror i Monterrey är det ett svenskt landslag – och en hel nation – som svävat på moln sedan man klev upp i måndagsgryningen och klev in i VM. Nu väntar Nederländerna på midsommardagen. Och låt oss göra hela helgen till en evighetslång fest.

Med tre blytunga premiärpoäng med oss i bagaget är det med lätta steg vi tar sikte på gruppspelets andra match. Nederländerna i Houston. Förutom att vi kommer stärkta av våran seger mot Tunisien är det dessutom mot ett motstånd som bara fick med sig en poäng i premiären mot Japan.

Även om många fortsatt vill måla upp Japan till en potentiell dark horse med möjligheter att uträtta stordåd denna sommar. Själv är jag kanske inte lika övertygad.

Oavsett vad det var för olika kvalitet på våra respektive premiärmotstånd finns det ett betryggande faktum att ta med sig in i lördagens match. Vi – det mäktiga stolta konungariket Sverige – har tre VM-poäng och Nederländerna har bara en. En liten ynka. Och deras stress av att nu faktiskt ta mästerskapets första trea, är en stress vi såklart ska utnyttja till vår fördel.

Att redan börja planera för slutspel, kratta upp olika vägar framåt genom det krångliga trädet och exakt vad som kommer krävas i olika skeden för bättre eller sämre förutsättningar är normalt sätt svårt. I ett VM med 48 lag, ett gäng bästa-treor som ska vidare och fler ifs and buts and maybes än någonsin tidigare är det nästan omöjligt. MEN. Det finns ändå en del grejer vi kan förhålla oss till.

Bilder tillhör Svenska Fotbollsförbundet.

Att komma trea i gruppen kommer av allt att döma vara förödande. Det är stor sannolikhet att trepoängaren med Tunisien räcker för att vi ska vidare. Men hur mycket längre tar vi oss om det är Frankrike som väntar på andra sidan gruppspelet? Vi kan nog avboka Rålambshovsparken i alla fall.

Att ta poäng mot Nederländerna eller Japan. Eller rentav att fälla en av dem. DET är mycket lättare än det som eventuellt väntar om vi inte gör det. Och jag hoppas det är med den inställningen vi tar oss an den första av de två tuffa test som nu väntar.

Vi behöver inte spela för poängen. Vi behöver inte spela för att växa in lite ytterligare i mästerskapet. Vi har gett oss själv friheten att spela utan press och bejaka det lägen som nu ligger framför oss. Och varför ska vi inte tro på det?

När Yasin Ayari kan skjuta från distans, när Alexander Isak har maxutdelning på varenda aktion och Viktor Gyökeres – frustrerat – också fått igång målskyttet redan. Varför ska vi då inte tro på att vi kan göra det igen?

Jag fick till tio elftedelar rätt på min premiärelva när jag jag delade mina inför-Tunisien-tankar här med er förra veckan och det var bara med Nygren på bekostnad av Bergvall som jag och Potter skiljde oss åt.

Men på lördag tror jag vi kommer vara överens. Lucas inhopp bevisade vilka kvaliteter han besitter. Balansen mot ett bättre motstånd kommer bli sundare. Och det enda Potter kommer behöva kalibrera inför det skiftet är att herrlandslagets yngste VM-spelare genom tiderna inte kommer in och är övertänd.

I övrigt ska vi mer eller mindre göra samma saker som sista. Vi behöver vara lite tryggare i det låga försvaret. Vi kommer behöva lida i längre perioder. Viktor Nilsson Lindelöf kommer bli fundamental och än mer ansvar kanske kommer omfördelas till Jesper Karlström kontra Yasin Ayari centralt på mittfältet.

Bilder tillhör Svenska Fotbollsförbundet.

Men när lidandet är gjort. När vårt eget mål är fredat. Då är det med den raka, långa – Jon Dahl Thomasson-vertikala – passningen framåt till firma Isak och Gyökeres som vi ska straffa Nederländerna.

Hur mycket det än smärtar mig som Liverpoolsupporter att konstatera så är Virgil van Dijk inte alltid längre vad han en gång var. Högstanivåerna finns där. Elegansen och självklarheten glimrar till. Men det konstanta fokuset. Viljan att göra det lite tråkiga jobbet. Den är faktiskt inte där lika tydligt som förr.

Alexander Isak har tränat med Van Dijk det senaste året och vet styrkor och svagheter. Han har revansch att utkräva på Micky van de Ven sedan Spursbacken skickade honom till sjukstugan efter en stygg tackling i samband med hans mål mot Tottenham i vintras.

Och jag älskar att det verkar finnas en underliggande, okommenterad, frustration hos Gyökeres att han kanske inte blev den självklara rubrikskaparen efter premiären. Att det var Ayari hit. Isak dit. Gyökeres kommer vilja visa världen att det är hans landslag som går för seger på lördag.

Själv flyger jag över till Houston under fredagen och kommer få uppleva både lördagsmatchen och gruppavslutningen mot Japan, i Dallas, på plats.

Det ska firas midsommar i USA – och festen ska aldrig ta slut.

Ut och våga Sverige. Ut och kör för allt vad ni har!